I regn korde vi den grusiga vagen mot Tok och passerade da och da gamla guldgravarstader. Fran Tok till Fairbanks hade vi asfalt igen. Fran borjan hade vi satt Fairbanks som den nordligaste punkten pa resan, men vi ville annu langre norrut sa vi beslot oss for att aka Dalton HWY till Deadhorse och Prudhoe Bay. En 80 mil lang grusvag och atervandsgrand!!!
Strax efter Fairbanks slutade asfalten och den guppiga ochdammiga vagen forde oss norrut. Tillsammans med miljarder mygg tältade vi précis vid Polcirkeln.Utan kelkroppskondom = myggnat överlever man inte lange pa detta stalle sa kvallsmaten serverades i taltet! Midnattsolen vaggade oss till somns denna natt….
I Coldfoot, sista civilisationen fore Prudhoe Bay, tankade vi och fyllde aven reservdunken sa att vi skulle klara de sista 40 milen. Vi fortsatte varan fard pa den ensamma guppiga vagen genom ett gigantistk landskap. Men det drojde inte lange förrens det började regna. (Ni har kanske markt att vart vi an aker sa regnar det!!!) Nar vi passerade Atigun passet,1200m.o.h. snöade det till och med. Den dammiga vagen blev nu lerig och hal och nastan oframkommlig. I ösregn kampade vi oss fram meter efter meter. Det var for oss alla, inte bara for Ingeborg som just tagit motorcykelkort, en stor utmaning att försöka halla kontrollen over motorcyklarna. Den sumpfiga marken gav oss ingen mojlighet att satta upp taltet nagonstans, sa det var bara att kampa pa och ta oss vidare till P.B.
Tillslut, kl 23. helt utmattade, frusna och leriga nadde vi anda oljefalten och Prudhoe Bay. Vi hade alla tre samma sak I huvudet- HOTELL!!!
Deadhorse som orten heter ar egentligen en anda stor byggarbetsplats. Alla hus och byggnader ar gjorda av containrar, sa aven vart hotel. Vi fick ett rum for 75US$/pers. Tyckte forst att det var lite val dyrt, men med gratis mat 24 timmar om dygnet, dusch och tvattstuga, ett acceptabelt pris. Kl. 2 pa natten stupade vi i sang….
Nasta morgon duggade det lite latt och frampa dagen tittade till och med solen fram. En guidbuss tog oss de sista 3 km ut till kusten eftersom man inte far aka dar privat av sakerhetskal….USA!
Med havet framfor oss, 1,6 mil fran Arktis istacke stod vi nu….vid Världens ände…….Härlig känsla mina vänner!!!
Vid hotellet traffade vi de 3 schweizarna vid träffade vid Ross River. Tillsammans med dem at vi lunch och pratade lite. Gjorde oss sedan iordning for att aka tillbaka mot Coldfoot. Hotellets portier uppmanade oss att ta med oss rejalt med matsack, det hade vi ju trots allt betalat for. Sa vi stoppade alla vara fickor fulla med gosaker……
I stralande solsken lämnade vi Deadhorse och Prudhoe Bay bakom oss. Vagen hade torkat upp skapligt och vi kunde njuta av det otroliga landskapet och utsikten runt om oss, som vi tidigare inte sett mycket av.
Nar vi stannade for att stracka pa benen upptäckte Tobias att plastforbindelsen mellan bensinslangaran hade gatt sonder(hittar inte det svenska ordet) Efter en snabb nodreparatur kunde vi aka vidare. Men det dröjde inte länge sa var det Ingeborgs tur att bli staende. Kedjan hade hoppat av. Även detta fixades snabbt och vi klarade oss även utan skador av lastbilarnas stenregn vi fick när det körde förbi.
20 mil fran Fairbanks, fick aven Robert problem. Punka! Sa kom varan minikompressor till nytta. Efter att ha stannat och pumpat nagra ganger nadde vi antligen Fairbanks.
Nasta dag stod allrengoring pa schemat. Att fa hojjarna rena var inte det lattaste.MC-kladerna fick sig en tur i tvattmaskinen, alla vaskor och spannband, ja i princip allt var vi tvungen att gora rent.
Den hogra aluboxen pa Tobias 1150 hade gatt sonder pga allt guppande sa vi letade upp en verkstad som kunde svetsa ihop den. Som hittat, 40$
Vi forsokte aven fa tag pa bromsbelagg till 650 och en ny bensinklamma till 1150 men utan resultat, sa efter 3 dagar for vi vidare till Anchorage for att forsoka fa tag pa det dar. Robert, som akt med oss sedan den 19 juni, hade en annan vag planerad, sa har splittrades varan trio och vi onskade Rober lycka till och tog adjo.
Sondagen den 2 juli kom vi till Anchorage. P.g.a 4juli hade BMW verkstan langhelg och oppnade inte forrens pa onsdagen igen sa vi fick nagra vilodagar….
Den forsta natten taltade vi Pa Bird Creek Campground, 5 mil soder om staden, dar forovrigt Alaskas storsta trad vaxer. Vi tog en tur till stan och blev erjbjuden att talta vid Harley Davidson shoppen. De hade en liten grasmatta och tva picnic bord bakom huset, dusch och toa. En campingplats for MC-akare helt enkelt. Gratis! Ett sadant erbjudande tackade vi ju inte nej till précis. Efter att ha hamtat alla vara saker fran Bird Creek och satt upp taltet traffade vi Nicole fran Alaska Riders som holl till i byggnaden bredvid. (Alaska Riders ar en firma som anordnar MC-turer bla. Till Prudhoe Bay och hyr aven ut MC) Hon var sa snall och hjalpsam och lat oss lana datorn hela dangen och tryckte aven upp visitkort at oss. Overallt traffar vi sa snalla manniskor!!!!
