Vi akte pa Alaska HWY 1, langs efter Elias Mountains mot s.o. Pa en liten skogscamping i Destruction Bay stalled vi upp varan lilla lya. Vi tog en liten promenad langs stranden, hogg lite ved och tillbringade resten av kvallen framfor en dem mysiga brasan Tobias gjort.
Den kurviga vagen tog oss sedan vidare langs Kluane Lake. Utanfo White Horse stannade vi till vid Takhini Hotsprings. Da vi inte hade nagon lust att betala 7$ for en utomhuspool tog vi/Tobias sig friheten att bada i backen som rann forbi…..hann sag ut som Nacken!!! Ingeborg var lite bekvam av sig den dagen och orkade inte kla av och pa…sa hon titta bara pa.
Strax före Watson Lake lämnade vi HWY1. HWY37, en liten smal och krokig väg, till hälften asfalterad, tog oss söderut. En jättestor Grizzlybjörn korsade varan väg, tog en titt pa oss och lunkade sedan vidare som om inget hade hänt. I Prov. Parken Meziadin Junktion träffade vi ett ungt par fran Schweiz, som reste runt kanada i husbil. Tillsammans med dem hade vi en trevlig och rolig kväll, med öl skratt och sang….
Nästa dag akte vi till Stewart för att ta en titt pa Salmon Gracier. Vägen fran Stewart till glaciaren var valdigt jobbig att kora. Ca 4 mil, dalig grusvag med stora stenar, mycket losgrus och kurvig. Vi tog oss upp , fran 14 m.o.h. till 1130m.o.h. Utsikten var fantastisk och vi stod alldeles over den enorma glaciaren……men tyvarr vagrade solen att komma fram bakom molnen sa vi fick bara en gra syn pa den annars sa blaskimmrande ismattan.
I Kitwanga slutade den 75 mil langa HWY 37 och vi fortsatte pa HWY 16 mot Prince George. Det regnade hela dagen och i P.G stod det som spon i backen, sa vi hade inget annat val an att ta in pa Motel. Det regnade hela natten och 5-dygnsprognosen hade forbattring i sikte. Sa det var bara ett som gallde- bort fran Prince George.
Nasta dag startade vi i regn. Regn, regn, regn….Vi korde pa mil efter mil efter mil i hopp om att fa fa se solen. Tillslut lyckades vi anda komma bort fran de morka tunga regnmolnen och solens stralar nadde ner pa oss…
Efter Clinton andrade sig landskapet slagartigt. Fran det gront och lummiga-till ett mediterrant,tort och sandigt landskap med kaktusar och kratrar. Vi tog av pa HWY 99. I Lillooet, som pa guldgravartiden var en viktig stad/ort och dar man an idag bruter JADE-stenar, campade vi direkt vid Fraiser River. Fran och med nu ar det riktigt morkt pa natten. Nasta morgon tog vi tid pa oss och njot av solen… Efter en titt pa kartan beslutade vi oss for att ta en liten vag genom bergen, istallet for den stora lansvagen, mot Vancouver. Den lilla vägen förandrades ganska snart till en skogsvag. Over stock och sten tog vi over bergspasset mot Seton Portage.Den nast intill otrafikerade vagen forde oss langs med Anderson Lake. Langsamt tog vi oss framat. Tillraka pa allt började det även regna… 2mil öster om D’Arcy, (nasta by) hande det!!! En motande Jeep, som tagit kurvan lite for stort hann inte stanna i tid, och korde rakt in i Tobias. Eftersom Tobias hunnit stanna, blev smallen inte SA stor men anda tillraklig for att bil, motorcykel och Manniska adragit sig skador. Tobias hade smartor i vansterhanden, troligtvis inte bruten men rejalt stukad och de hogra laret hade ochsa fatt sig en small. 1150 startade utan problem men skyddsbyglarna under motorn och pa sidorna var rejalt forskjutna och intryckta. En av killarna I Jeppen hade en mobiltelefon men hade ingen tackning dar vi befann oss sa vi kunde inte ringa till nagon bergningsbil. Vi var tvugna att lämna 1150 vid vägkanten och Tobias och hans packning fick skjuts av Jeepen, som “bara” fatt hela framgrillen förstörd av smällen, mer till D’Arcy. Fran indianbyns anda bensinmack lyckades vi fa tag pa en bargningsbil som efter ca en timme kom och hamtade oss och Tobias BMW. Han tog oss till Pemberton, ca 3 mil norr om den bekanta skidorten Whistler och 15 mil nor om Vancouver. Efter att ha fatt Tobias hand lindad pa ortens lokala akutmottagning kunde vi stalla upp taltet hemma hos Ken och Shirly fran bargningsfirman. Deras blandrashund Memphis, (grahund typ) vaktar oss troget pa natterna. Han haller alla bjornarna borta, som kommer in I trädgarden for att mumsa pa de goda korsbaren. –Varat talt star mittemellen tva korsbarstrad!!!
Vi fick även ta oss ett dopp i whirlpoolen pa verandan och efter ett bad under stjärnhimlen glömde Tobias nästan bort sina smärtor!!!
Ser ut som vi kommer/maste stanna har nagra dagar innan vi kan fortsatta varan resa soderut….
