I Riverton letade och letade vi efter ett internetcafe’ men forgaves. Av en slump kom vi I kontakt med en maklarbyra, och de lat oss anvanda en dator sa att vi kunde skriva lite pa hemsidan. Sedan akte vi vidare vasterut och pa Togwotee-passet hittade vi en fin plats vid en liten a dar vi stallde upp taltet. Vi var inte de anda som fattat tycke for denna plats. En baverfamilj hade ocksa gjort sig hemma dar. De var lika nyfikna pa oss som vi pa dem och sa tillbringade vi en stund med att beskada varandra.
Vi lamnade Wyoming och efter 2 dagar naddde vi Idaho och ‘Craters of the moon’, ett enormt lavafalt som brederut sig sa langt ogat kan se. Vulkanaskan knarrade som sno under vara fotter dar vi gick. Vi stannade tre dagar pa denna annorlunda och facinerande plats och tog oss tid att ga ner i de grottor som den smaltande lavan skapat for tusentals ar sedan. Ibland var vi tvugna att krypa pa magen for att ta oss framat. Uppe pa utan hade vi ca 35grader men dar nere i de morka grottorna var det morkt och istappar hanged i taket!
Ogarna lamnade vi denna otroligt facinerande plats bakom oss, och for sydvasterut genom Nevadas oforanderliga okenlandskap. I Battle Mountain fick vi tillatelse av Sherriffen att talta pa ortens lekplats, den anda grona flack i detta torra, dammiga, brunbranda landskap. Glada over att hittat en sa fin taltplats stalled vi upp varat talt och anade intet ont. Men mitt inatten vaknade vi av ett konstigt ljud. Vi skyndade ut ur taltet och det forsta som motte oss var en riktig kalldusch. Naturligt vis hade parkens grasmatta automatisk bevattning, nagot som varken sherriffen eller vi tankt pa…… det fanns inget annat att gora an att flytta bade talt och motorcyklar till en saker plats.
Nar vi passerat Reno tog vi oss over det 2800m.o.h. “Mount Rose passet”, och lamnade Nevadas torra landskap bakom oss for en stund, och kom till den 2000m.o.h. liggande Lake Tahoe, (Californien) som sags vara USA’s vackraste sjo. Vi campade vid sjon och njot av den svalkande vind som eftermiddagsbrisen gav oss, men vi var anda tvugna att samla ihop lite ved till kvallen for pa denna hojd blir kvallarna och natterna anda riktigt kalla. Mitt I natten vaknade vi bada av nagonting och nar vi tittade ut ur taltet sag vi att det var en bjorn som traskade omkring mellan talten……
Vi akte vidare genom Bergen, over ett par bergspass, (ca2800m.o.h.)och sedan forbi nagra vinodlingar och apelsinplantage tills vi nadde vastkusten och San Francisco. Har var det kallt och dimmigt. Det var redan eftermiddag sa vi borjadde med ens att leta efter en taltplats. Timme ut och timme in, men ingen taltplats. Vi irrade omkring pa San Franciscos gator och blev skickade i olika riktningar hela tiden av manniskor som forsokte hjalpa oss. Ett sista forsok,vi tog av pa en liten grusvag oss upp pa en hojd och forbi miljonvillor. Plotsligt var vagen avstangd pga vagarbete. Det hade redan blivigt morkt och Tobias var nara att krocka men en hjort sa vi beslot oss for att stanna pa denna plats. Sagt och gjort, vi slog upp varat talt mellan byggmaskiner och betongklumpar….
Pa morgonen var allt ratt och fuktigt. Vi akte till “Golden gate bridge” och hade tankt oss att ta nagra vackra bilder!!!! Haha. Denna arstid befinner sig denna stad standigt i dimma, sa vi fick noja oss med de kort vi fick och akta sedan over den beromda bron!
Pa nagot satt lyckades vi ta oss igenom san Francisco utan problem, akte en bit soderut pa den beromda kustvagen, HWY 1 innan vi sedan begav oss osterut igen. Temperaturen steg sakta men sakert fran ca 13 grader upp mot de 37 grader som vi vid det har laget var vana med.
