I nastan 1 vecka stannade vi i Divide, Emma hos Al och hans familj. Vi jobbade pa varan hemsida,tog det lugnt och blev guidade runt i omradet. Divide ligger pa ca 3000m.o.h och man anade hostens intag. Det var kyligt pa kvallarna och ibland kom det gula lov svavandes i liften. Den sista kvallen blev vi bjudna pa Akta tysk restaurant av Al och hans tva barn, Tarrah och Nathan. Tidigt nasta morgon den 8 september, lamnade vi Divide i latt duggregn och fortsatte soderut mot Taos, New Mexico. Dar skulle en BMW-traff aga rum den kommande helgen.
Vi trodde att N.M skulle se lite annorlunda u tan vad det gjorde. Hade en bild i huvudet, ni vet med öken och massot av kaktusar…. Men denna del av N.M ser faktiskt nastan ut som hemma. Vi akte upp i Bergen pa ca 2300m.o.h. och den smala vagen slingrade sig fram genom gran och tallskog. När vi kom fram till den lilla skidanläggningen, Sipapu, dar träffen höll till, blev vi väldigt förvanade; De hade väntat pa att vi skulle komma!!! Man hade hört talas om oss och fatt reda pa att vi var pa väg till träffen. Vi fick till och med priset for de mest langvaga resande till traffen! Vi hade en valdigt mysig och trevlig helg bland alla dessa manniskor med samma intresse BMW och att resa. (ca 600 personer) Vi bytte erfarenheter och fick tips och ideer. Om och om igen fick vi dra varan berattelse om vart vi startat och vart vi skulle o.s.v.
Vi akte vidare soderut till Alamogordo dar vi skulle halsa pa de tva tyska killarna, Stefan och Christer vi traffat i Sturgis. Vi hade gjort upp med Christer att vi skulle komma pa sondageftermiddag, men nar vi kom hem till honom visade det sig att vi missuppfattat varandra. Han trodde att vi skulle komma veckan darpa, och var inte sjalv hemma, men hans fru lat oss stanna anda?!
Alamogordo ar fodelseorten for amerikanska rymdfarten, sa vi gjorde ett besok pa Rymd-och luftfarts museet, besokte aven “The Withe Sanddunes” som ligger lite utanfor stan och kunde hela tiden beskada de tyska och de amerikanska jetflygplanen som startade och landade omvart annat.
En kvall blev vi bjudna pa mat av Stefan och hans fru. gissa vad? –Hemgjorda kottbullar med potatis,brunsas och lingonsylt! Smakade otroligt gott, men inte lika gott som mammas forstas!
Ulli, aven en tysk, servade vara MC och vi beställde nya däck, men eftersom leveransen skulle ta ca 1 vecka, bestämde vi oss for att ta en tur till Ruidoso, nagra mil fran Alamogordo, uppe i bergen. Även dar skulle det hallas en MC-traff. Men efter att bara ha akt igenom orten, som redan var fylld av ca 10 000 harleys, hade vi fatt nog av det hela och bestamde oss for att soka en plats som var lite lugnare. Nagon mil utanfor orten hittade vi en jattemysig plats langas en skogsvag, med en liten back som porlade forbi. Tobias akte in till byn igen och kopte nagra ol och tva bekvama campingstolar. Vi hade fatt nog av att sitta pa de obekvama 3-benta pallarna vi hade med oss. Nagon gang vill man val sitta bekvamt och skona rumpan!!!
For att spara plats kopte vi barnstolar. Kanske beror det pa att de amerikanska barnen ar lite overviktiga, men vi vet inte, haller stolarna en vikt pa 80 kg och Ingeborg hade inte det minsta problem att fa plats med rumpan!!!
Tyvarr kunde vi inte stanna sa lange pa denna underbart mysiga plats, for vi var tvugna att aka ner till El Paso,(mex.gransen) Nar vi reste in i USA, fran Kanada hade man gett oss en manade for lite. Istallet for de 3 manader man for som turist, hade man bara gett oss tva. Efter mycket om och men och hit och dit lyckades vi anda fa stampeln andrad i passet och vi kunde i lugn och ro resa vidare i USA.
Tillbaka i Alamogordo.
Vara dack hade kommit men av nagon anledning fattades att framdack. Da vi inte hade nagon lust att vanta ytterligare en vecka bestamde vi oss for att fixa det i San Diego, innan vi aker in i Mexico. (Dacken vi bestallt ar off roaddack, som vi kommer att behova i sydamerika)
Men vi var anda tvugna att stanna kvar i Alomogordo. Vi hade bada blivigt riktigt forkylda av air-condition, hemma hos Crister. Efter nagra dagars vilande pa campingen, med hog feber, rinnande nasor och tunga huvuden kunde vi antligen lamna Alamogordo!!!
Vi tog oss vidare genom New Mexico, Arizona och Californien. Nastan 200 mil oken oken oken!
Ca 1 mil oster om San Diego lamnade vi det torra och varma okenlandskapet, som till och fran ligger under havsytan, och akte upp i bergen igen. Temperaturen blev svalare och riktigt angenam. Men det drojde inte lange forens det gick nerfor igen och i San Diego, som ligger vid pasifikkusten var det kvaft och fuktigt. Efter att ha letal runt i timmar hittadde vi antligen en camping och vi tilldelades den sista rediga platsen! Nasta morgon var vi tvugna att lamna campingen eftersom den var fullbokad for de nasta dagarna. Vi akte till BMW-verkstan for att bestalla framdacket vi inte fick med oss fran Alamogordo. Nar vi antligen hittat dit sag vi att man hade stangt pa mandagar. Hmmm..det fanns inget annat att gora an att komma tillbaka nasta dag.
Vi borjade aterigen letandet efter en camping men forgaves! Av Ulli i Alamogordo hade vi fatt en valdigt bra handbok med adresser till BMW-foretag och telefonnummer till privatpersoner som har BMW och sjalva reser, och som erbjuder andra resande hjalp, i form av camping, verktyg, garage o.s.v.
Sa vi slog upp San Diego och hittade ett nummer dar man erbjod “camping”. Ingeborg tog mod till sig och ringde upp. Vi hamnade i ett av de finaste omradena, hemma hos familjen Grossmann. Det visade sig att Ir, som familjens overhuvud heter, varje ar, tillsammans med nagra vanner hyr motorcyklar i tyskland och akeromkring i Osterrike Tyskland och Schweiz nagra veckor.
Dagen darpa akte vi aterigen till BMW-verkstan och fick genast tag pa ett passande framdack och div. andra prylar vi behovde.
Av en tysk kille som sett oss aka omkring i San Diego, och som hade en “banderoll-och klistermarks firma (vad kallar man en san pa svenska???) fick vi varan hemsideadress tryckta pa vara aluminiumboxar!!!
Om nagra dagar kommer vi att lamna USA och resa in i Mexico!!!
Tills dess …HASTA LUEGO
