Vid gränsen ville man för första gangen pa resan se ett sk. ”Carnet de Passage”. Men vi hade inget och da var det heller inga problem, utan krangel fick vi inresestämpel för motorcyklarna och sedan en stämpel i passen. Det hela tog nog inte längre en trekvart....och helt okomlicerat, annat än i centralamerika.
Vi fortsatte över gröna berg och dalar. Även här, sa som i columbien är vägarana avgiftsbelagda men till skillnad fran columbien maste motorcyklisterna ocksa betala...
Varat första stopp var Otavala, som ligger vid foten av den 4900 meter höga vulkanen Cotacachi. Stor och mäktig star den där och man kan bara ana vilka dolda krafter en sadan vulkan besitter. Husen är bygda en bra bit upp längs vulkanfoten som om man ville fjäska för gudarana och pa sa sätt skydda sig fran ytterligare utbrott....
Vi strosadeomkring pa Indiomarknaden, som hör till en av de populäraste och mest färgsprakande i hela sydamerika. Utbudet var förstas ocksa stort även om det mesta var krimskrams. Utbudet pa hotell med garage eller parkering var däremot inte sa stort. Tillslut hittade vi ett lite skummt ställe, där vi kunde parkera cyklarna för en extra slant!
Det hade regnat under natten och molnen hade inte en tanke pa att skingra sig för en liten fotoshoting av Cotacachi.
Efter ca 5 mil nadde vi ekatorn, tog nagra kort och akte sedan vidare in i staden Quito för att försöka fa tag pa ett nytt bensinfilter....cyklarna hade varit lite kinkiga den senaste tiden.
Huvudstaden Quito (1,5 mil.inv.) ligger fint inbäddad i en dal pa 2850 m.ö.h. runt om stiger bergen som en skyddande hand.
BMW-verkstan var lätt att hitta da den lag direkt vid vägen pa den inkommande leden fran norr.
Där träffade vi Ricardo, som erbjöd oss att komma hem till honom och bo. Han aker själv mc och har ofta besök fran mc-resande fran hela världen.
Da vi var tvugna att lämna mopparna pa verkstan tog vi en taxi hem till Ricardo. Därifran var det inte en kvarts gangavstand till stadens centrum. Dagen därpa tog vi en runda i stan och jobbade flitigt pa varan homepage.
Överallt saldes dockor stora som människor. Vi fick redan pa att de symboliserar personer som man under aret inte varit riktigt nöjda med, tex. Politiker, fotbollsspelare eller chefer. Pa nyarsaftonen läggs de ut pa gatorna och man tänder pa!!!!!
Pa nyarsaftonen vimlar det ocksa av karlar utklädda till kvinnor pa gatorna, oftast väldigt berusade och att ta sig fram i stan med bil är inte att rekomendera. Trafiken blev ständigt stoppade av dessa berusade ”kvinnor” och kom inte vidare förens man ryckt fram nagra dollar.
I stadens västra del finns det sedan 1995 en linabana som tar en upp pa 4100 m.ö.h. Vi hade en otrolig utsikt av stan och det fanns tom. riktig ”glühwein” som värmde gott. Även fast det denna dag var lite molnligt maste man ända smörja in sig med solskyddskräm och se till att ha nagonting pa huvudet. Solen är sa otroligt stark pa denna höjd och här vid ekvatorn.
Nyarsaftonen tillbringade vi hemma hos Ricardo med god middag och kunde fran hans takterasse beskada stans alla fyrverkerier och en och annan brinnande docka!!!!
Den 1 januari tog vi en tur till ”Mitad del Mundo – ekvatormonumentet, som ligger ca 23 km norr om stan.
Innan vi fortsatte varan resa söder ut rensade vi ännu en gang igenom varan packning och ett redigt paket med ”onödiga” saker skickades hem.
