Den 9 november lamnade vi San Pedro och dess dammiga gator, sovernirbutiker, turister och hundar. Akte vasterut pa Ruta 23.
Strackan San Pedro – Calama......ja ja... inga okenbuskar inga kaktusar inga flugor.....ingenting.
Haer vaxer eller lever verkligen ingenting. Bara sand, stenar och vind existerar i denna extremt torra del av chile.
Vinden ar dammig, luften torr. En klarbla himmel, inte ett moln och solen branner i harbotten men anda ar luften kall.....
Mil for mil, bara raktfram genom det monotona landskapet, man faller nastan i hypnos....
Timme ut och timme in...
Det ända som da och da stör är de tunga lastbilarna som dundrar förbi och väcker en ur dagdrömmarnas värld.
Ah...en avtagsväg, ett vägbygge....
Nagra vägarbetare vinkar glatt och tittar facinerade pa vara moppar.
Växla fran 3an till 4an...sen till 5an och färden gar vidare genom atacama öknens oändlighet.
Plötsligt börjar trafiken att öka och vi närmar oss Staden Calama, där världens största Tagebaumine befinner sig: Chuquicamata
Här arbetar ca 8000 personer. Gruvan är 4 km lang, 2km bred och ca 730 meter djup.
Med andra ord......Falu Koppargruva kan kasta in handduken!!!
Tyvärr maste vi avsta fran ett besök i gruvan. Till gruvan annardnas det turer mandag till fredag. Vi anlände naturligtvis sent pa fredag eftermiddag, campingen i Calama var allt annat än mysig och det blaste sehr kallt, och vi hade ingen större lust att vänta här till mandagen för ett besök i gruvan.
Vägen ut ur stan ledde direkt förbi gruvan och vi kunde slänga en blick pa de enormt stora lastmaskiner, som slussar bort sanden ur gruvan.
Sedan for vi vidare genom ett lite mer omväxlande landskap än tidigare. Vägen bjöd pa lite mer kurvor, lite mer växtlighet, om än kaktusar och det gick utför. Vi tappade ca 1500 meter och efter nagra timmar nadde vi havet och den lilla staden Tocupilla.
Efter över en manad med bara öken var det en härlig kännsla att känna havets fuktiga luft mot kinden.
Vi hittade en plats mellan klipporna där vi satte upp tältet. Fiskmasar som skrek och stora Kondorer som majistätiskt svävade ovanför vara huvuden, djudet av vagorna som slog mot klipporna och den lilla lägerelden vi hade förgyllde varan tillvaro enormt....
Äntligen nagot annat än bara öken öken öken. Även fast de sandiga bergen sträcker ut sig ända ner till stranden, men vi höll vara blickar stadigt mot havet och vände oss inte om...(öken är igentligen ocksa fascinerande men i langa loppet....naja)
Vi forstatte söderut längs kusten, till vänster öken till höger havet.
I utkanten av Antofagasta (225 000 inv.) passerade vi södra vändkretsen, tog nagra kort pa oss och mopparna framför ¨vändkretsskylten¨som riktiga turister gör!!!!
I Antofagasta övernattade vi pa en beachcamping, men tyvärr gör ¨Humboltsströmmen att dt är alldeles för kallt att bada.
Tva dagar efter det att vi lämnat staden drabbades Antofagasta av en svar jordbävning. I skrivande stund vet vi ännu inte hur svart staden egentligen blev drabbad.
Varan resa fortsatte mot sydöst och vi lämnade kusten för ett tag.
Gjorde ett besök i Nationalparken ¨Pan de Azucar¨ men där stannade vi bara över natten. Det var kallt dimmigt och fuktig luft. Förutom nagra skrikiga masar och en död sjöhund pa stranden fanns det inte mycket att se.
I Copiapó, en grön oas, en bit innat landet, där dimman fran havet inte hänger sig kvar, unnade vi oss en vilodag. Vi hittade ingen riktig camping men vid en restaurant som även hade trädgard och tva pooler fick vi lov att sätta upp vart tält. Vi badade i poolen och njöt av den gröna trädgarden, grillade gott pa kvällen och svepte nagra öl!!!
Vidare söderut mot La Serena och vi har nu lämnat ¨Desierto de Atacama¨ bakom oss.
Här är luften väldigt torr och klar, och pa en höjd över ca 1000m.ö.h förekommer det inga moln...bara bla bla himmel. Pa grund av denna klara luft befinner det sig manga observatorier här och vi hade tänkt oss att besöka ett av dem.
Sa vi for vidare pa Ruta 41 mot La Serena och sedan en bit österut, längs Rio Elqui och genom en grön dal till Vicuña.
Vi campar pa campingen alldeles i närheten av Observatoriet Mamalluca som vi ska besöka och har en härlig utsikt över Den gröna dalen.
Ska bli intressant att fa titta pa stjärnorna lite närmare.......
