Den här morgonen var vi tvugna att kliva upp i tidiga ottan. Den 2800 meter höga Vulkanen Villarica skulle bestigas!!!
Klockan 06.00 gick bussen fran argenturen till grannorten Pucon, ca 2,5 mil. Här fick vi all utrustning som behövdes och akte sen vidare till vulkanen.
Det var kallt och nere i dalen var det dimmigt.
Med en gammal 2-sits lift som man i europa troligtvis bara skulle hitta pa museum, tog vi oss upp nagra hundra meter och ut ur dimman.
Den sista vintern här var en –arhundradetsvinter, när det gäller snömägnden. Glaciären lag fortfarande under ett ca 5 meter tjockt snötäcke. Men den globala temperaturförändringen har även här satt sina spar, och glaciärerna smälter pa tok för fort, som pa manga andra ställen pa jorden.
Ungefär klockan 14.00 nadde vi kraterranden, men istället för en blick ner pa den kokande lavan(som man ser pa alla vykort..) eller en blick ner över dalen var det bara dimmigt blasigt och kallt!!!
Tja, sa är det ibland. Vädret gör som det vill.
Svavelangan brännde i lungorna och besvikna lämnade vi kratern och den kokande lavan bakom oss.
Ner för berget behövde vi inte ga utan akte pa rumpan ner, i en rinna man gjort vilket ioch för sig var rätt kul (även fast man blev sjöblöt) men det var ju egentligen inte därför vi var här .
När vi kom tillbaka till Pucon, hade ju dimman naturligtvis dragit sig undan och toppen var i sikte,,,,,runt om klarbla himmel......självklart eller hur!!!
Funderade ett tag pa att göra ett nytt försök att bestiga vulkanen i hopp om bättre väder men de kommande tva dagarna försämrades vädret och vi nöjde oss med ett försök och akte vidare...
En bra grusväg tog oss österut till Paso Mamuil Malal och gränsen till Argentina!
