Pa den östra sidan av Anderna , i Argentina blev landskapet med ens kalare och plattare än tidigare. Vi akte till Parque National Lanin, och Vulkanen Lanin, 3776 meter hög, som även är den yngsta i regionen och hör till hälften chile och hälften till Argentina.
Grusvägen som ledde in i parken var delvis riktigt jobbig att ta sig fram pa. Antingen full av grova stenar och inga hjulspar eller bara lös sand, som far Ingeborg att falla i grat av förtvivlan. Vi nadde tillslut Lago Huechulatquen, kalla och frusna och det regnade för första gangen pa länge. Allt känndes lite jobbigt, ialla fall för Ingeborg som tänkte pa morgondagens färd, den sandiga vägen tillbaka ut ur parken. Men efter att Tobias gjort en rejäl brasa och kötet lag pa grillen känndes allt genast bättre och dagen efter sken solen fran en klarbla himmel och den sandiga vägen klarade hon ocksa utan tarar.
Pa asfalt och pister tog vi oss söderut genom ”de sju sjöarnas” region, ”Siete Lagos” , ett underbart omrade med sjöar, blommor, snötäckta berg och gröna dalar. Dagarna här är betydligt längre än tidigare tex i Bolivia och skymmningen är längre. Som hemma i sverige pa sommaren. Det blir inte mörkt förrens ca kl 22. Men klimatet är tyvärr ra•are och kallare. Sällan visar termometern mer än 13 grader och det blaser ofta en isig vind.
I San Martin de los Andes, en mysig liten skid/turistort, vid Lago Lacar passade vi pa att ta en vilodag. En massa sportaffärer, souvernirshops och en hel massa cholkadabutiker finns det här och pa vintern en hel massa skidturister, pa sommaren trekking och vanndrare, men nu nästan helt dött pa gatorna och som för det mesta är vi de enda gästerna pa campingen!!!
Här bor manga tyskar och schweizare, vilket vi kan första, för denna del av Argentina är verkligen helt fantastiskt vackert.
Glaciärer hänger över de höga statliga bergen, iskalla glaciärb¨ckar som slingrar sig ner för bergen och Lupinerna doftar starkt längs efter vägkanten.
Det är alldeles för vackert f¨r att bara dundra förbi. Vid Lago Nahuel Huapi stannade vi till och bestämde oss för att stanna över natten även om vi bara kört nagra mil, eftersom det var sa vackert.
Strax före San Carlos de Bariloche hade 1150 ingen lust längre och motoroljan bra sprutade ut sa att tom Ingeborg som akte en bit bakom blev alldeles full av olja. Vad göra?
Ingeborg var tvungen att bogsera Tobbe och 1150 in till stan, ca 1,5 mil och där fann vi även en liten moppe-tillbehörsaffär som hjälpte oss genom att ringa till Jesos, en övertygen crossakare och moppemekaniker. Det visade sig att det bara var en skruv som lossnat och 1150 var inom kort ater i form.
Jesos och hans familj, fru och 4barn + en liten golvmopp, bjöd pa mat och dryck och vi campade pa bakgarden. Hade en trevlig kväll tillsammans och nästa dag kom vi inte iväg förrens vid 14 tiden.
Vi akte vidare söderut pa Ruta 40 och det blev aterigen lite kalare och plattare och vi gjorde varan första bekantskap med Patagoniens iskalla vindar.
I Esquel lämnade vi Ruta 40 , akte västerut, och fran Trevelin tog det slut pa bade trafik och asfalt.....den smala vägen tog oss upp i bergen mot Chile och Carretera Austral.
