Vid elva snaret, tisdagen den 11 dec. lämnade vi Coihaiqe och den kalla regnskogen och akte vidare söderut. Det blaste starkt och den iskalla vinden trängde sig in i ryggmärgen och det dröjde länge innan vi lyckades skaka av oss den....
Innan vi kom till Villa Cerro akte vi över ett Pass, 1500 meter, med massor av glaciärer och snötäckta bergstoppar. Vägen som var till en början i väldigt daligt skick och vinden stark. Längs Rio Tranquil genom skog och mark och vi nadde sedan sydamerikas näst största sjö, som tillhör bade Chile och argentina, Lago Buenos Aires eller Lago General Carrera som de kallar den i chile.
Vi akte längsefter den nordvästra kanten och vid den lilla byn El Maiten akte vi över sjön, över en liten träbro, där sjön inte var mer än 100 meter bred.
Här lämnade vi Carretera Austral och fortsatte österut längs efter sjön.
Det var inte längre sa kallt och det blaste inte heller sa starkt.
Vägen lag alldeles vid kusten och de branta klipporna sträckte sig ett par hundra meter ner och pa andra sidan vägen sträckte sig bergen ett par hundra meter upp...
Helt plötsligt tog skogen slut och det blev varmt, ja nästan hett och runt omkring oss ett öken liknade landskap.
Det känndes helt konstigt, eftersom vi bara nagra mil tidigare frusit som tva isbitar och nu satt i T-shirt och svettades. Vet inte vad det beror pa men här härskar ett sk. „Microklima“ som gör att det alltid är varmt och skönt i detta omrade. Vi tältade vid Bahia Jara, alldeles vid stranden och njöt av värmen. Detta var ocksa sista natten vi tillbringade längsefter Carretera Austral.
Nästa morgon akte vi vidare till Chile Chico, dit det bara var ca 1 mil och tog oss över gränsen till Argentina!!!
